En Nisses liv...

Jag fick mejl idag från riksten. Jag har fått lägenhet i Tullinge!! Hurra för mej!! Är SÅ glad, och lättad! Jag såg mej, där ett tag, bo i en pappkartong. Ringde och snackade med skolan idag, och dom sa att mitt antagningsbesked kan komma redan i morgon... Spännande! Håll alla tummar ni kan!!

Idag kom jag att tänka på att när jag handlar frukt och grönsaker kollar jag alltid, utan att tänka på det, om dom är från Israel. Är dom det, köper jag dom inte. Det blir automatiskt att jag tänker så, för mamma har alltid sagt att frukt och grönsaker från Israel ska man bojkotta.

Ont i halsen som bara den, och ont i huvudet. Jag tror jag håller på att bli sjuk... Fan. Den där jävla essän... Egentligen borde jag sitta i skolan och skriva, men jag känner mej så hängig så jag orkar inte dra dit...

Nu börjar jag längta hem lite (första gången på det här halvåret)... saknar alla dom som känner mej. Saknar att vara jag, fullt ut... Jag vill ligga i soffan hos Ärtan och Niklas och kolla på tv, diskutera orättvisor med Sofia, berätta hur mycket jag vill för Larsson och skratta som bara den med Alex. Dom som verkligen känner mej finns inte i närheten av mej, och det kan vara lite jobbigt ibland... Människor som känner mej vet vad jag blir sårad av, och vet varför jag gör si och så vissa gånger... Det här halvåret har jag kommit på att mina polare, dom som känner mej sådär väl, är så fruktansvärt omtänksamma, snälla och framförallt glada. Jag har nästan inte sett det förut, för det har varit så självklart för mej, men nu när man har bott borta från dom så inser man hur jävla bra dom egentligen är. Dom får mej att inse att jag är bra, precis som jag är. I vår kommer jag i alla fall bo närmre Larsson. Det känns underbart skönt!