En Nisses liv...

Idag var jag grymt klantig. Skulle laga mat när jag kom hem från skolan, för jag var grymt hungrig. Plockade fram renskavet från frysen, eftersom jag tänkte käka det tillsammans med ris och wokgrönsaker. Fixade riset, som såklart började med att koka över, och sen wokade jag grönsakerna. När allt nästan var klart så skulle jag ta av en bit skav. Grejen var bara att skavet var stenhårt (jag hade kunnat mörda nån med isklumpen) så jag tog i allt vad jag kunde med min kniv och sågade, men det hjälpte inte alls. Då blev jag så pissed, för jag var som sagt riktigt hungrig, och satte kniven i sidan på skavet och försökte få loss en bit, varpå knivhelvetet sprätter till och sätter en riktigt fint snitt mellan ringfingret och långfingret. Såklart var jag själv i köket... Det forsade blod, och när jag insåg att jag skulle få lov att åka till vårdcentralen stod jag själv i köket och sa: NEJNEJNEJ!! FAN! (Ni som känner mej, vet hur rädd jag är för allt som har med läkare att göra). Sprang in på toan, i mitt rum, och lindade en handduk runt handen. Drog på mej skor och allt, och sprang ner till cykeln och cyklade bort till vårdcentralen...
På vårdcentralen hade dom egentligen ingen Drop in, för man fick egentligen lov att ringa först, men dom gjorde ett undantag för mej. Tack för det.
Satt i väntrummet i 30-45 minuter, och sen kom en sköterska och hämtade mej. Jag hade före fått välja en läkare och jag tog bara ett namn... såklart hade jag lyckats välja den danska läkaren... jag som inte förstår nån danska. Det var smart gjort av mej.
Dansken kom in och kollade på mitt finger, som sköterskan höll på att tvätta, och sa: "Du får lov att sy. Men utan bedövning, eftersom det kommer göra ont fler gånger då." Jag sa såklart att jag hellre dog än sydde och att jag inte ville sy, men han sa att dom skulle sy. Jag sa att jag skulle dö, och att jag INTE VILLE SY! Han gav sej inte, utan sa att jag skulle sy. När jag la mej på britsen ("Du får inte sitta, du måste ligga. Nej sa jag, du får inte sitta ifall du svimma") så kollade dansken in i mina skräckfyllda ögon och sa: "Okej då... vi skippar att sy. Du får tejpa om du vill. Du kommer få ett fult ärr, och det blir mycket finare om du syr, men visst... vi struntar i att sy om du verkligen inte vill". Jag blev grymt nöjd och sa: "Slipper jag? YES!"
Så nu sitter jag här med en lindad hand... Kul.