En Nisses liv...

Det svåraste - eller i alla fall BLAND det svåraste - som finns är att få perfekt mycket kaviar på hårdbrödmackan... det ska liksom inte smaka kaviar, eller... det ska liksom smaka kaviar men mest smör. Shit vad jag lät som en flottig liten unge nu, men det är sant. Det ska liksom vara smörblandadkaviar. Det är det godaste - eller i alla fall BLAND det godaste - som finns. Sen att man luktar gammal ruttan babianröv i munnen är ju en annan sak.

Jag var grymt vuxen häromdagen. Jag bara känner hur mina vuxen poäng rasar (Anna, jag vet att du älskar ordet) in. Jag åkte in till Tumba - håll i er - och köpte en PÄRM, för mina viktiga papper, och en hålslagare, (eller heter det håltagare?) FÖR ATT KUNNA GÖRA HÅL I MINA VIKTIGA PAPPER (istället för att använda en sax och klippa mina egna hål). Fatta vad seriös jag är! Det allra vuxnaste var att jag köpte det dels för det var nödvändigt (jag har så himla många viktiga papper nuförtiden), men också för att trösta mej själv. Ja, det är sant, för jag GILLAR att fixa med min papper!!
Hela den där dagen var helt åt helvete. Allt hade verkligen gått emot mej. Så jag åkte in för att betala räkningarna, och då såg jag bokhandeln (jag hade missat den första gången jag var in) framför mej och då blev jag lite gladare. Jag har alltid gillar bokhandlar. Så jag gick in och strosade omkring ett tag och kollade efter fina böcker... sen såg jag en fotobok. Det är grymt roligt att kolla i såna, så jag sträckte mej efter den på hyllan... lyckas få tag i den (känner mej här som en superwoman eftersom den stod högt upp på en hylla)... och tappar SÅKLART greppet om bokfan som studsar rakt ner i mitt högra öga med ena kanten och håller på att göra mej blind. Som sagt, ALLT gick fel den här dagen så jag kanske inte ens behöver tillägga att jag köpte en allför tunn pärm, så min Viktiga papper-pärm är redan fullsmockad med viktiga papper och jag därför måste köpa en till Viktiga papper-pärm? Nej, tänkte väl det.

Idag måste jag läsa lite böcker. Ska satsa på att bli klar med 'Anirasister' av Sven Lindqvist den här veckan. Det är en av två huvudböcker. Sen har vi ju en miljon till böcker att läsa... eller i alla fall fyra, varav två på engelska (en av dom är den andra huvudboken), + ett kompendium på cirka... hmm... 250 sidor kanske. Om inte fler...

Damn vad alla är stressade här. Tacka fan för att pappa är en stressmänniska som bott här nere i typ hundra år av sitt liv (jag förstår inte hur mamma, som är så seg, pallat det. Haha). Dom kutar ner för rulltrapporna, slår halvt ihjäl sej, kastar sej ut genom dörren... och allt för att hinna med ett tåg. Ett tåg som kommer snart igen, efter ungefär en kvar... Jag, bondläppen herself, står lugnt kvar och ser hur tåget går... jag har ju en Metro att underhålla mej med, och en massa med människor runt mej att studera. Det är så roligt... det finns verkligen alla sorters människor. Korta, långa, smala, tjocka, glada, sura, stroppiga och softa... men det är verkligen som Winnerbäck säger: För mycket mänskor på stan just idag. Här blir man ensam bland tusen... för även fast det finns SÅ mycket människor runt om en, så är man verkligen ensam... För här ser man bara människor, men man ser inte människan...