En Nisses liv...

Idag är det sista dagen hemma. Jag tror min omgivning har märkt att jag inte snackat så mycket som jag är van vid under de här två veckorna för jag har snackat och snackat och snackat. Haha, Ärtan frågade igår om jag varit tyst ända sen hon åkte från Stockholm.

Igår hängde jag hela dagen med min familj. Det var skönt och roligt. Dom är bäst. Alex kom och hälsade på en sväng på dagen. Det var jätteroligt att se henne. Roligaste människan jag vet.

På kvällen drog jag till Ärtan en sväng. Vi hyrde en film; Skeleton Keys. Ärtan känner mej för väl. Redan innan sa hon: "Där är kudden sen om du behöver." Jag flinade bara, men när det blev läskigt så nog fan åkte kudden fram, vilket Ärtan snabbt påpekade. Haha. Jag vill alltid kolla på läskiga filmer, även fast jag blir så himla rädd. Men det finns verkligen ingen bättre att kolla på läskiga filmer med än Ärtan. Hon blir aldrig rädd, vilket känns tryggt för en liten chicken (Bihaken?) som jag... Ärtan is my hero som kan skydda mej mot allt ont i filmvärlden.

I natt följde jag med Alex till Rättvik och hämtade lite människor. Vi skrattade mest hela tiden. Allra mest skrattade vi när jag drog ner bilrutan och inte fick upp den igen. Haha! Som tur var fick Alex upp den efter ett tag. Shit vad vi skrattade för vi såg oss själva åka typ 11 mil med min ruta nerdragen. Haha, fatta hur mycket Dum och dummare det hade blivit då. Haha! Det var ju fan iskallt ute.

Jag tar bussen till Stockholm i morron, så jag träffar inte Larsson nåt mer den här helgen. Men nu när det var så enkelt och billigt att dra till Uppsala kan jag ju hälsa på henne någon gång framöver när vi båda har tid.

Människor förändras verkligen... vissa till det bättre och andra till det sämre. Så är det bara.

Nu skriker min mamma att hon hittat mina gamla skolkataloger. Haha, jag måste kolla!!