En Nisses liv...

Nu är min telefon tyst när man lyfter på luren... Alldeles tyst. Jag har bestämt att jag inte ska ha någon hemtelefon i Tullinge, utan att det räcker med min mobil. De enda som ringt oftare än en gång i veckan till mej på hemtelefonen (Olle och Petter ringer oftast till mobilen vilket jag inte alls förstår) det här halvåret är mamma (och pappa fast han är dålig på det där med telefonprateri), Malin och Alex. De här tre kan jag lika gärna ringa till från mobilen eftersom det är billigare att ringa från mobil till hemtelefon än viceversa (nu ska det ju tilläggas att jag ofta ringt till mina andra polare, men efter ett tag tröttnar man lite när det bara är en själv som ringer, inget illa menat för jag är säker på att deras anledningar att inte höra av sej är bra. Jag vet ju att dom tycker om mej i alla fall).
Till er andra; So long suckers, vi ses till sommaren! Haha, nejdå. Det finns ju alltid internet och sms om det skulle vara något.

Anna och jag har redovisning idag i skolan. Om gratistidningar.  Jag gillar inte muntliga redovisningar, så det suger lite balle, men det får funka i alla fall...

Ibland tror jag att Alex har rätt... eller rättare sagt;  i morse visste jag att hon hade rätt, men nu när jag vaknat till lite mer kan jag inte längre erkänna det. Varken för mej eller någon annan.