En Nisses liv...

Jag vet att ni saknat mej här. Så himla mycket. Så himla himla mycket att ni inte vetat vad ni ska göra, eller ta vägen... men nu är jag tillbaka. Grattis.

Jag har saknat mitt internet faktiskt. Har känt mej lite isolerad med en mobil och tre tv-kanaler (ja, ni läste rätt). Fatta! Jag har inte ens kunnat kolla på en kass serie på 3:an eller 5:an, lärt känna människorna och tillsist låtsats att jag också hängde med dom (parasocial interaktion?). Men jag har överlevt, tro det eller ej. Fast nu sista veckan, när jag fått ordning i lägenheten och fått in MIN lukt i den, har det känns trögt så när jag var i Tumba häromdagen köpte jag senaste Marian Keyes boken som kommit ut på pocket; Å andra sidan. Damn vad hon är duktig på att skriva. Så jäkla roligt. Det är få författare som kan få mej att verkligen asgarva när jag läser, men det gör jag av hennes böcker.

Jag fick Djurens Rätts tidning idag och det slutade som det brukar; jag börjar gråta och vill skjuta alla onda människor på den här planeten (med en gummisnodd i huvudet).

Ibland är det nästan läskigt hur bra Ärtan och Alex känner mej...  Jag behöver bara säga en sak och sen kan dom fylla i resten... Dom vet precis hur jag är. Rakt igenom verkligen. Det är ganska skönt. Då slipper jag förklara så himla mycket. Dom förstår i alla fall...

Kursen (Rastänkandets historia) jag läser nu är i alla fall jätteintressant. Jag saknar min pappa  bara. Att berätta allt för. Att diskutera med. Menmen... kanske får träffa honom (och alla andra såklart) i helgen i alla fall. Får se hur det blir med Larsson. Det vore jättekul att hänga med henne ett tag! Det visar sej.

Glöm inte att kika på inlägget här under  om ni vill se hur jag numera bor.